Samskapande i skolan: När elever och yrkesverksamma löser autentiska problem tillsammans

För att öka intresset för naturvetenskap i skolan pekar mycket av tidigare forskning på vikten av att arbeta mer ämnesövergripande och koppla undervisningen till autentiska frågeställningar. Vanliga exempel på transdisciplinärt arbete involverar olika miljöfrågor såsom klimatförändringar och föroreningar som ofta lyfts i klassrummet. Men för yngre elever kan dessa frågor kännas både stora och svåra att greppa, vilket ibland leder till en känsla av maktlöshet. Forskare har därför börjat undersöka hur man kan göra komplexa problem mer hanterbara i undervisningen.

Vi har närmare undersökt hur elever i mellanstadiet lär sig naturvetenskap genom att arbeta med verkliga hållbarhetsutmaningar. Vi har utgått från kursplanen i de naturorienterande ämnena för att rama in ett arbetsområde och samarbetat med yrkesverksamma marina biologer, stadsplanerare och projektledare som, i sitt dagliga arbete, jobbar med miljöfrågor kopplade till detta arbetsområde. Tillsammans med eleverna har de tagit sig an lokala vatten-dilemman, till exempel frågor om stadsplanering eller vattenförsörjning och försökt hitta lösningar som både är realistiska och hållbara.

Genom att använda arbetssättet samskapande processer har vi försökt bygga broar mellan det som händer i klassrummet och det som sker ute i samhället. Eleverna har, tillsammans med sina klasskamrater och yrkesverksamma, fått vara med och diskutera, undersöka och föreslå idéer inom ett arbetsområde. En viktig del i de samskapande processerna är att även de yrkesverksamma, som jobbar med utmaningen i sitt dagliga arbete, även är med och arbetar i gruppen som kommer med idéer och förslag på lösningar. Målet har varit att skapa en känsla av delaktighet och att visa att deras tankar och synpunkter faktiskt kan göra skillnad.

För att fördjupa vår förståelse för elevers vetenskapliga tänkande  och resonemang använde vi ramverket Scientific Habits of Mind (SHoM) som analysverktyg. SHoM handlar om att vara nyfiken, ifrågasätta, tänka kritiskt och inte ta något för givet utan att först undersöka och testa. Vi har varit särskilt intresserade av hur eleverna utvecklar dessa förmågor när de arbetar med verkliga problem.

Resultaten visar att när eleverna i grupper samarbetade med yrkesverksamma, innehöll deras diskussioner ofta nyfikna frågor och idéer (Hur minskar vi vattenförbrukningen? Vad behöver växter? Hur kan vi använda vatten på skolgården?) som därefter ledde till rationella förklaringar, objektiva analyser och ibland till att de tillfälligt prövade nya hypoteser. Denna process var avgörande eftersom den speglade vetenskapligt resonerande i praktiken. När eleverna använde nyfikenhet för att utforska nya begrepp och ifrågasatte idéer, vare sig genom rationalitet eller objektivitet, deltog de i vetenskaplig argumentation. Dessa diskussioner blev till möjligheter att lära sig både om naturvetenskap och vetenskapliga fakta, samt stöttade elevernas utveckling av ett vetenskapligt sätt att tänka.

Sammanfattningsvis visar vår studie att samskapande kan vara ett möjligt arbetssätt för att göra naturvetenskaplig undervisning mer relevant och engagerande. När elever får använda sin kunskap och kompetenser från klassrummet för att arbeta med verkliga, lokala frågor blir hållbarhetsfrågor mer begripliga och eleverna får känna att de faktiskt kan vara med och påverka.

Förslag på vidare läsning:

Bašić, V., & Davidsson, E. (2025). Approaching middle-school student science learning and sustainability dilemmas through co-creation processes with science professionals. International Journal of Science Education, 1-16. https://doi.org/10.1080/09500693.2025.2499217