Hur hör lyssnande ihop med litteracitet?

Begreppet litteracitet är brett, och kopplas oftast till läsande och skrivande i olika ämnen. I det här blogginlägget vill jag emellertid bredda detta ytterligare och reflektera kring hur lyssnande hör ihop med litteracitet. Eftersom fokus vanligtvis är på hur elever läser och skriver, verkar lyssnande ibland glömmas bort. Men lyssnande är ju också betydelsefullt för att förstå och lära! När elever arbetar tillsammans i grupp till exempel, är lyssnandet minst lika viktigt som talandet, för att det ska bli ett gemensamt utforskande samtal.

Inom matematikämnet finns det knapphändigt med forskning gällande lyssnande. Den forskning som finns tar ofta upp olika definitioner av lyssnande, som aktivt och passivt lyssnande, eller sociala aspekter av lyssnande, som vem som blir lyssnad på. Det är emellertid svårt att ”mäta” lyssnande – hur vet vi egentligen om någon lyssnar? Och hur vet vi hur lyssnande påverkar lärandet?

Kanske är det just att lyssnande är svårt att undersöka, som gör att det finns så lite forskning kring det. Ett sätt att förstå lyssnande, som jag provat i min forskning, är att undersöka vilka frågor som ställs och hur de besvaras av både elever och lärare. För att ställa en fråga utifrån ett tidigare resonemang, eller för att besvara en fråga, behöver någon slags lyssnande ha ägt rum. I ett produktivt lyssnande (Sjöblom & Meaney, 2021), behöver elever aktivt både lyssna på andra och förvänta sig att bli lyssnade på, i en slags ömsesidig lyssnande process.

I ett forskningsprojekt i tre cykler (Sjöblom, 2015) som genomfördes i matematikklassrum på gymnasiet, förändrades elevernas lyssnande och hur de ställde matematiska frågor. Eleverna fick prova olika kommunikativa roller, de fick stöd i problemlösningsprocessen och fick frågelistor att arbeta med. I första cykeln ville eleverna inte lyssna på varandra, utan var och en provade olika strategier för att lösa uppgifter och komma fram till rätt svar. När eleverna tillfrågades om vilka matematiska frågor de ställt, tyckte flera av dem att det inte behövdes några frågor, utan att alla var aktiva och kunde frågorna. Detta förändrades, och i den tredje cykeln svarade en av dessa elever så här om hur man får alla i en grupp att delta:

Genom att fråga. Genom att verkligen lyssna, inte bara fråga… genom att verkligen fråga och försöka svara på ett bra sätt, eller på vilket sätt som helst, men verkligen visa att hon eller han har din uppmärksamhet. Så att han eller hon ska ändå känna att jo, jag är med i gruppen, de lyssnar på mig. Och verkligen visa dem vad jag tänker och gör.

I det här påståendet finns båda delarna av det produktiva lyssnandet med. Eleven uttalar att hen behöver lyssna, men också att hen behöver visa vad hen tänker och gör, dvs att hen förväntar sig lyssnande från andra.

Gällande lyssnande finns det mycket mer forskning att göra, men det är inte bara forskningen som är viktig, utan lyssnande är något som jag tänker påverkar oss som människor i livets alla delar. På samma sätt som vi kan och behöver utveckla litteracitet genom läsande och skrivande, tror jag att vi alla skulle kunna utmana oss själva och stötta andra i att bli bättre på att lyssna produktivt!

Referenser

Sjöblom, M. (2015). Promoting student-to-student interaction in mathematics: a study in a multilingual upper secondary classroom. Licentiate thesis, Malmö university. https://mau.diva-portal.org/smash/get/diva2:1404559/FULLTEXT01.pdf

Sjöblom, M., & Meaney, T. (2021). “I am part of the group, the others listen to me”: Theorising productive listening in mathematical group work. Educational Studies in Mathematics 107(3), 565– 581.