Demokratisk historieundervisning eller historieundervisning om demokrati?

När jag hösten 2025 analyserade elevsvar från det nationella provet i historia i årskurs 9 ville jag förstå vilka historiska personer svenska elever lyfter fram som demokratiska förebilder, men framför allt vilka argument de använde fram för att förklara sina val. Studien bygger på 431 elevsvar från det nationella provet genomfört vårterminen 2017. Eleverna ombads på en av uppgifterna att välja en demokratisk förebild ur historien och motivera sitt val med historiska exempel. Resultatet av analysen studien visar ett mycket tydligt mönster, som säger minst lika mycket om skolans historiekultur som om elevers historiska kunskaper och förmåga att resonera historiskt.

Ett fåtal personer dominerar bland elevernas val. Nelson Mandela är den i särklass vanligaste förebilden (ca 40%), följd av Martin Luther King Jr., Mahatma Gandhi och därefter Rosa Parks. Dessa personer tycks tillsammans utgöra en demokratisk kanon, djupt rotad i skolans undervisning och även i ett bredare offentligt historiebruk. När elever väljer dessa gestalter orienterar de sig i en redan etablerad historiekultur där demokrati framför allt kopplas till jämlikhet, antirasism och mänskliga rättigheter (Karlsson, 2003).

När jag analyserade elevernas motiveringar blev det tydligt att demokrati i första hand förstås som inkludering och mänskliga rättigheter. Argument om alla människors lika värde och kampen mot rasism dominerar stort, medan resonemang om demokratiska processer såsom rösträtt, rättsstat, yttrandefrihet och opposition förekommer betydligt mer sällan (Dahl, 1998). Demokrati framstår därmed oftare som ett moraliskt ideal än som ett historiskt eller politiskt skeende präglat av konflikt, makt och institutioner.

Studien visar också hur denna historiekultur påverkar bedömningen hos lärarna. Svar som anknyter till erkända demokratiska aktörer tenderar att bedömas med höga betyg även om svaren innehåller felaktigheter, förenklingar eller saknar tydliga historiska exempel. Samtidigt förekommer det välutvecklade, kronologiskt korrekta och argumenterande svar som får låga betyg eftersom de utgår från mindre självklara historiska personer.

Ett tydligt exempel på det senare är ett elevsvar om USA:s president Harry S. Truman. Eleven redogör för Truman-doktrinen, Marshallplanen och argumenterar för att Truman bidrog till att försvara demokratiska samhällen mot totalitära system under kalla kriget. Trots ett sammanhängande och historiskt förankrat resonemang bedömdes svaret med betyget F. Ett annat exempel är ett svar om Spartacus där eleven reflekterar kring svårigheten att tala om demokrati i antiken, men tolkar kampen mot slaveriet som ett uttryck för jämlikhet och mänsklig värdighet. Resonemanget är reflekterande och underbyggt med korrekta historiska exempel, men resulterar ändå i ett lågt omdöme.

Dessa exempel tycks visa att det finns en tydlig historiekultur i skolan som kan göra det svårt för elever, som inte är en del av den eller ställer sig utanför den av andra skäl, att erhålla höga betyg. Ett inkluderande förhållningssätt till historia bör inte handla om att välja rätt person eller återge rätt berättelse. Inkludering i historieundervisning måste i stället handla om att ge utrymme för tolkning och argumentation, där elever bedöms utifrån hur de använder historia för att resonera snarare än hur väl de reproducerar redan etablerade narrativ (Alvén, 2017; Jeismann, 1979). Det är en demokratisk historieundervisning som inte bara lär om utan också praktiserar demokrati (Alvén, 2024).

Referenser

Alvén, F. (2024). Controversial issues in history teaching. Journal of Curriculum Studies, 56(5), 537–553. https://doi.org/10.1080/00220272.2024.2322502

Alvén, F. (2017). Making democrats while developing their historical consciousness: A complex task. Historical Encounters, 4(1), 52–67.

Dahl, R. A. (1998). On democracy. Yale University Press.

Jeismann, K.-E. (1979). Geschichtsbewußtsein. In K. Bergmann et al. (Eds.), Handbuch der Geschichtsdidaktik (Vol. 1, pp. 46–53).

Karlsson, K.-G. (2003). The Holocaust as a problem of historical culture. In K.-G. Karlsson & U. Zander (red.), Echoes of the Holocaust (pp. 15–38). Nordic Academic Press.