Ämneslitteracitet –  en förutsättning för att lyckas i skolan

Litteracitet brukar från ett traditionellt perspektiv beskrivas som elevers och studenters generella läs- och skrivförmågor men också utifrån deras förmåga att hantera siffror och enkla problemlösningssituationer i vardagen.

Vad är ämneslitteracitet?

I forskningsprogrammet Disciplinary literacy and inclusive teaching (LIT) ser vi dessa grundläggande förmågor som avgörande och viktiga men samtidigt alltför begränsade för att beskriva de krav som ställs på dagens elever och studenter. Man kan istället förstå förmågorna som viktiga förutsättningar men att dessa sedan behöver utvecklas i relation till de krav som ställs i olika ämnen, för att lyckas i skolan och i högre utbildning. Exempelvis definierar UNESCO literacy som “förmågan att identifiera, förstå, tolka, skapa, kommunicera och beräkna med hjälp av tryckta och skriftliga källor vilka är relaterade till olika sammanhang och kontexter”. I en sådan definition är det alltså inte möjligt att förstå begreppet endast som en generell och övergripande förmåga när det gäller att läsa, skriva och räkna utan också som en förmåga och kompetens att aktivt delta i specifika ämnesområden eller utbildningssammanhang. Det vill säga alla de förmågor som interagerar med språkliga strukturer specifika för olika ämnen, semantiska, multimodala och diskursiva perspektiv inom olika ämnesområden. I dessa sammanhang ser vi att begreppet ämneslitteracitet skapar bättre förutsättningar att beskriva de krav som ställs på dagens elever och studenter i utbildningssammanhang.

Ämneslitteracitet i klassrummet

I boken Ämneslitteracitet och inkluderande undervisning (skriven av forskargruppen) tar vi utgångpunkt i en sådan mer utvidgad definition för att undersöka hur det tar sig uttryck inom olika ämnesområden. Vår utgångspunkt är att beskriva och analysera ämneslitteracitet genom ett antal autentiska exempel från olika klassrum, stadier och ämnesområden i grund- och gymnasieskolan samt i högre utbildning. Vi utgår dessutom ifrån att ämneslitteracitet och ämneskunskaper utvecklas i ett intimt samspel och därmed är svåra att särskilja. En av de frågor vi ställer oss i boken handlar om vilka förmågor och kompetenser som kan sägas vara ämnesspecifika eller ämnesrelaterade och vilka som kan vara mer ämnesövergripande och användbara i flera ämnesområden. Vi ser lärares fokus på samtliga dessa perspektiv som viktiga och avgörande för att skapa de bästa förutsättningarna för elever och studenter. Samtidigt vill vi framhålla att en undervisning som fokuserar de ämnesspråkliga perspektiven är av avgörande betydelse för alla elever.

Ett mål är att öka inkluderingen

Genom att öppna upp ämnesundervisning både från ett ämnesspråkligt och ett innehållsperspektiv ökar förutsättningarna att inkludera faktorer som flerspråkighet, klass, genus och etnicitet i undervisningen. Därmed skapas också förutsättningar för en ökad inkludering i ämnesundervisningen. På detta sätt skapar ämneslitteracitet och inkluderande undervisning varandras förutsättningar och möjligheter. Begreppet ämneslitteracitet bidrar också till ett mer fördjupat och kritiskt perspektiv på ämnesundervisning och bjuder in till en diskussion om flerspråkighet som resurs och social rättvisa samt frågor om inkludering och exkludering i utbildningssammanhang. Ämneslitteracitet kan ur detta perspektiv beskrivas som en skärningspunkt mellan ämnesinnehåll och ämnets språkliga krav. Vi ser lärares förståelse av detta samspel som en viktig förutsättning för att lyckas i sitt uppdrag.