Vad betyder ”transspråkande”? Om termens framväxt och dess relation till kodväxling.

Begreppet transspråkande introducerades på 1990-talet av Cen Williams, som använde det för att beskriva en pedagogisk praktik som involverade elevernas båda språk, walesiska och engelska. Sitt stora genomslag fick begreppet 15 år senare med Ofelia Garcías (2009) bok Bilingual Education in the 21st Century: A Global Perspective. Diagrammet nedan visar förekomsten av ordet translanguaging i böcker scannade av Google från 1970–2022. Som jämförelse visar jag förekomsten av orden codeswitching (kodväxling, som transspråkande ofta ställs i relation till) och superdiversity (ett annat begrepp som på kort tid vann stor popularitet). Framgången för begreppet transspråkande saknar motstycke!

Bildtext: Förekomsten av orden translanguaging, codeswitching och superdiversity 1970–2022 i böcker scannade av Google Books (Google Books Ngram Viewer). Jämförelsen mellan translanguaging och codeswitching är inte helt rättvisande när det gäller antalet förekomster, eftersom codeswitching men inte translanguaging ofta förkortas (CS) eller skrivs isär (code switching); det är snarast kurvornas former som är intressanta.

I takt med att termens popularitet ökat har den också kommit att användas med nya betydelser. García (2009) definierade transspråkade som flerspråkiga individers olika typer av språkliga praktiker; termen blev alltså delvis synonym med kodväxling. Men i dag refererar termen inte bara till pedagogiska praktiker och språkpraktiker. Transpråkande beskrivs också som en teori enligt vilken flerspråkiga individer inte lagrar sina språk som separata mentala system, till en ideologi enligt vilken flerspråkighet är norm, samt till en transformativ process för social rättvisa (Mazak, 2017). Li Wei beskriver transspråkande som en generell teori om språk och kognition (Li, 2018) och nu senast som en forskningsmetod (Li, 2022). Mot bakgrund av denna semantiska utvidgning undersöker Frida Splendido och jag i en litteraturöversikt (under utgivning) hur transspråkande definieras och beskrivs i 152 vetenskapliga publikationer kopplade till svenska lärosäten.

Vår analys visar att transspråkande i svensk forskning ofta beskrivs som en pedagogisk praktik, i linje med den ursprungliga betydelsen. Beskrivningar av transspråkande som en teori är också frekventa, medan användningar av termen i betydelsen ideologi eller transformativ process är betydligt färre. Vanligast är dock definitionen språklig praktik, i linje med Garcías bok från 2009. En av de observationer vi finner mest överraskande är att denna språkpraktik ofta beskrivs som ny, ibland av författare som samtidigt beskriver den som naturlig – det är oklart hur den kan vara både ny och naturlig. Detta väcker frågan hur forskningen vi undersöker förhåller sig till tidigare studier om flerspråkighet och kodväxling.

Internationellt har forskningen om transspråkande de sista åren kritiserats för att tidigare flerspråkighetsforskning beskrivs felaktigt eller helt nonchaleras (se referenser i urval nedan). I sina tidiga arbeten redogjorde García (2009) för begreppet kodväxling och menade att kodväxling är en typ av transspråkande, men omkring 2015 började hon och hennes kollegor att ta avstånd från begreppet (se t.ex. Otheguy m.fl., 2015). Detta berodde på att termen kodväxling implicerar att flerspråkiga individer har olika språkliga koder att växla mellan, något García och hennes kollegor numera ifrågasätter. Men man argumenterade också att forskning om kodväxling – eller rent av själva begreppet kodväxling – bidrar till negativa attityder mot flerspråkiga språkpraktiker, som att blanda språk, och till upprätthållandet av en enspråkighetsnorm. Tanken är, som jag förstår den, att människor inte kan hysa negativa känslor mot kodväxling om de övertygas om att fenomenet inte finns.

Vissa av de idéer som lyfts fram som centrala i forskningen om transspråkande är sedan länge väletablerade och okontroversiella bland lingvister, oavsett teoretisk hemvist. Hit hör insikten att varje människa har sin egen unika idiolekt och att namngivna språk som svenska alltså inte ”finns” utan är konstruktioner eller abstraktioner. Hit hör också insikten att de olika språken hos en flerspråkig individ överlappar och interagerar med varandra och ständigt är mer eller mindre aktiverade. Och hit hör insikten att kodväxling utgör en naturlig, avancerad och strategisk språkpraktik. Vad forskningen om transspråkande säger i dessa avseenden är alltså sant men inte nytt.

Antagandet att flerspråkighet som mentalt fenomen inte existerar – det vill säga att flerspråkiga individer inte lagrar sina språk som separata system – saknar dock empiriskt stöd. Detsamma gäller antagandet att tidigare flerspråkighetsforskning skulle ha bidragit till upprätthållandet av en enspråkighetsnorm. Samtidigt tror jag att dessa två idéer – som alltså är nya men inte sanna – har varit avgörande för den stora framgången för begreppet transspråkande. Som flera författare visar i antologin Sloganization in Language Education Discourse (Schmenk m.fl., 2018) är det svårt för forskare att vinna genomslag utan att presentera sig som ett radikalt alternativ till något gammalt och förlegat. För den som vill publicera mycket är det också smidigare att luta sig mot ett nytt och flexibelt begrepp som transspråkande än att läsa in sig på teorier som utvecklats genom decennier av omfattande empirisk forskning.

Bland politiker och i samhället i stort – också säkert bland lärare – florerar många felaktiga och fördomsfulla föreställningar om språk och flerspråkighet. Som forskare har vi därmed ett viktigt uppdrag, och med det stora inflytande begreppet transspråkande vunnit följer ett särskilt stort ansvar. Om begreppet börjar uppfattas som en slogan finns en överhängande risk att det överges lika snabbt som det blev populärt. Det vore olyckligt med tanke på de viktiga ideologiska mål – inkludering och social rättvisa – som fältet verkar för. Frida Splendido och jag argumenterar därför, precis som många andra, att det är i sin ursprungliga betydelse – som pedagogisk praktik snarare än som språkpraktik eller teori – transspråkande kan ha en transformativ potential.

Referenser i urval

Auer, P. (2022). ’Translanguaging’ or ‘doing languages’? Multilingual practices and the notion of ‘codes’. I J. MacSwan (Red.), Multilingual perspectives on translanguaging (s. 126–153). Multilingual Matters. https://doi.org/10.21832/9781800415690-007

Berthele, R. (2025). Old whines in nuevas bouteilles. Linguistic Approaches to Bilingualism, 15(1), 41–45. https://doi.org/10.1075/lab.24070.ber

Bhatt, R. M., & Bolonyai, A. (2022). Codeswitching and its terminological other – translanguaging. I  J. MacSwan (Red.), Multilingual perspectives on translanguaging (s. 154–180). Multilingual Matters. https://doi.org/10.21832/9781800415690-008

Cummins, J. (2025). Pedagogical translanguaging: Rescuing a legitimate and useful concept from the echo chamber of evidence-free assertions. Linguistic Approaches to Bilingualism, 15(1), 61–65. https://doi.org/10.1075/lab.24064.cum

García, O. (2009). Bilingual education in the 21st century: A global perspective. Blackwell.

Jaspers, J. (2018). The transformative limits of translanguaging. Language & Communication, 58, 1–10. https://doi.org/10.1016/j.langcom.2017.12.001

Li, W. (2018). Translanguaging as a practical theory of language. Applied Linguistics, 39(1), 9–30. https://doi.org/10.1093/applin/amx039

Li., W. (2022). Translanguaging as method. Research Methods in Applied Linguistics, 1(3), 100026.

MacSwan, J. (2022). Codeswitching, translanguaging and bilingual grammar. I J. MacSwan (Red.), Multilingual perspectives on translanguaging (s. 83–125). Multilingual Matters. https://doi.org/10.21832/9781800415690-006

Mazak, C. M. (2017). Introduction. Theorizing translanguaging practices in higher education. I C. M. Mazak & K. S. Carroll (Red.), Translanguaging in higher education: beyond monolingual ideologies (s. 1–10). Multilingual Matters. https://doi.org/10.21832/9781783096657-003

Schmenk, B., Breidbach, S., & Küster, L. (Red.) (2018), Sloganization in Language Education Discourse: Conceptual tTinking in the Age of Academic Marketization. Multilingual Matters.

Splendido, F. & Agebjörn, A. (under utgivning). Definitioner och beskrivningar av translanguaging i svensk forskning – en litteraturöversikt. Nordand.

Treffers-Daller, J. (2024a). Code-switching and translanguaging: Why they have a lot in common. ELT Journal, 78(1), 82–87. https://doi.org/10.1093/elt/ccad059

Treffers-Daller, J. (2024b). Translanguaging: What is it besides smoke and mirrors? Linguistic Approaches to Bilingualism, 15(1), 1–26. https://doi.org/10.1075/lab.24015.tre Treffers-Daller, J. (2024c). Unravelling translanguaging: A critical appraisal. ELT Journal, 78(1), 64–71. https://doi.org/10.1093/elt/ccad058