Medielitteracitet – en väg till inkluderande undervisning
- August 14, 2023
- Dennis Augustsson
Digitaliseringen har medfört en växande användning av rörlig bild som kommunikationsform inom de flesta områden och situationer. Nya tekniker för produktion och konsumtion skapar nya sätt att kommunicera audiovisuellt men påverkar också vad vi kommunicerar och varför. Unga människor är idag både producenter och konsumenter av medieinnehåll. Gränserna mellan konsumtion och produktion har suddats ut. Vi fotograferar och spelar in video, delar och kommenterar på sociala medier på ett sätt som närmast kan beskrivas som ett kollektivt berättande. Den rörliga bilden, och därmed en stor del av unga människors verklighet, kräver kunskaper och färdigheter som skolan måste svara upp till.
Vad är medialitteracitet?
Medielitteracitet inkluderar förmågan att förstå, analysera och skapa olika former av medieinnehåll, inklusive text, bild, ljud och video. Detta gör det möjligt för elever med olika inlärningsstilar och preferenser att engagera sig i samt förstå ämnesinnehåll på olika sätt. Genom att använda olika medieformat och metoder kan lärare tillgodose elevers skiftande behov samt öka deras engagemang och förståelse. Detta kan vara särskilt givande för elever som kanske inte uttrycker sig lika väl genom traditionell skriftlig kommunikation.
Medieproduktion – en didaktisk utmaning
Behovet av att stärka och utveckla kompetens för medieproduktion i skolan är stort på flera nivåer i våra utbildningssystem. Från ett MIK-perspektiv (Medie och InformationsKunnighet) är detta inte begränsat till Bildämnet. Tvärtom är det en angelägenhet för de flesta ämnesområden i skolan. Medielitteracitet kan inte heller begränsas till förståelse och analytisk förmåga. Den didaktiska utmaningen för ämneslärare ligger inte bara i att ha kunskap och insikt i mediernas uttrycksformer och betydelse utan även hur lektionsplaneringar för elever kan ge utrymme för skapande och problematiserande av egna medietexter och dess innehåll. Dessa utmaningar erbjuder möjligheter att bedriva en inkluderande undervisning där eleverna utgår ifrån och undersöker fenomen och frågor i verkligheten utanför klassrummet.
Detta är utgångspunkten för ett pågående projekt med stöd av Region Skåne. I projektet utvecklar lärarstudenter, forskare och lärare tillsammans videoproduktion som undervisningsmetod i samhällsorienterande ämnen. Min tidigare forskning har visat på behovet av medielitteracitet som centralt för att videoproduktion som undervisningsform ska fungera på ett tillfredställande sätt. En modell för att synliggöra tre nivåer av teknik, berättande och innehåll togs fram för att synliggöra detta. Modellen bygger på en aktivitetsteoretisk modell för olika nivåer av lärandeaktiviteter framtagen av Aleksej Leontiev, en sovjetisk utvecklingspsykolog.
Modell över nivåer av teknik, berättande och innehåll
Den första nivån består av mer eller mindre omedvetna handlingar, där verktygen för aktiviteten används utan större reflektion Den beskriver hur en handling utförs. I den bästa av världar används till exempel de tekniska verktygen (kameror, mikrofoner, datorer, redige- ringsprogram osv.) vid en videoproduktion på detta sätt.
Den andra nivån beskriver vad som utförs, där medvetna handlingar pekar mot tydliga mål. Ett exempel är de filmspråkliga val som görs i en videoproduktion för att berätta om ett ämnesinnehåll (t.ex. manus, dramaturgi, val av bildutsnitt, bildvinklar, kontinuitet och betydelser i klippningen).
Den tredje nivån beskriver varför handlingar utförs där aktiviteten som helhet motiveras av ett gemensamt mål. I det här fallet är målet undervisning och lärande av ett ämnesinnehåll genom videoproduktion.
För en ämneslärare är det primära målet att arbeta med ämnesinnehållet, men det krävs kunskap om de tekniska verktygen och filmen som språkligt uttryck för att komma dit.
Den här modellen används i projektet för att synliggöra kompetensbehov hos både lärare och elever, och gör en tydlig koppling mellan teknik, filmspråklighet och ämnesinnehåll. Samtidigt belyser den vikten av medielitteracitet som en avgörande faktor vid videoproduktion som undervisningsmetod.
